Den fan som uppfann glassbilen ska jag ta hand om!
Idag hände det igen. Återigen en tung dag i min sexårings liv. En fruktansvärd händelse som min dotter kommer att få men för.
Den satans glassbilen kom....
Vi bor på en återvändsgränd för glassbilen. När vi flyttade hit bad jag glassbilen göra om sin rutt, och att istället för att vända nere vid postlådorna, åka upp tvåhundra meter och göra det på gården.
Detta tyckte jag lät som ett oerhört smart drag. Då. Då min dotter knappt uppfattade den signalen från helvetesbilen. Jag var i och för sig även då lat, och tänkte att det var smidigare för mig att slippa gå 200 meter för att köpa glass.
Hursom, idag kom den. Och den singnalen som den använder väcker ju döda. Eller i alla fall döda med glassberoende.
Thelise satt i soffan, där hon landat efter en heldag på badhuset. Helt slut var hon. Rödögd och gäspandes satt hon och spelade nintendo.
Då kom den! Ungen flög upp, det tog 0.5 sekunder för henne att uppfatta att dne kom, rusa ut i hallen, öppnat dörren och vråla på mig :
Mamma, nu kommer den, nu kommer den, jag ska köpa glass. Jag vill ha glasspinnar!
Jag stängde snabbt dörren och sa: Jag har inga pengar hemma till glass nu. Jag kan inte.
Hon vrålar: Jag har pengar i mina grisar. Jag kontrar, men de ska ju du ha sen. Inte ska du äta upp dem.
Det slutar med att jag tar med mig jäntan in på toa, sätter henne på toalocket, pratar med min snällaste röst: Vi har glass i frysen, tre förpackningar, jag kan göra chokladsås.
Hon svarar, desperat, med tårar rinnandes ner för kinderna: Meen jag vill ju verkligen handla av glassbilen. JAg vill!
Tänk er detta: På toalocket sitter en sexåring, gråter så hon hickar, tårarna droppar ner på magen. Framför henne på huk sitter jag, pedagogiskt pratande med henne: Glass i tallrik är mycket godare, vi har inte plats i frysen, vi kan inte köpa glass varje gång, jag har inga pengar hemma osv.
Hon tittar på mig och svarar: Det här är den värsta dagen i mitt liv. Först så glad för att jag fick bada, sen får jag inte ens köpa glass. Sen fortsätter hon: Jag vet att glassbilen kommer hit bara för att retas med mig, för att min mage ska skrika: Jag döööör om jag inte får glass. Detta är fruktansvärt, jag kommer verkligen att gå under! Mamma, jag kommer inte att klara mig utan. JAg vet att jag behöver glass för att jag ska orka. Detta är så fruktansvärt orättvist mamma, jag känner att jag håller på att bryta ihop.
Då gör jag det, bryter ihop. Jag skrattar åt hennes dramaqueen skådespel så jag dör. Jag skrattar så jag skakar. Det gör ju inte saken bättre om jag säger så.
Då tittar hon på mig och säger: Sluta skratta, det är verkligen INTE roligt mamma. Mitt liv rasar och du skrattar!!
Fick henne tillslut till att bli lugn och hon glömde av det hela.
Var senare in på affären en supersnabbis och köpte en liten palingchoklad till henne.
Gav den till henne då jag kom hem.
Hon säger : Tack.... Men de pengarna hade du kunnat lägga på något vettigt i stället. Som glass!!
Som sagt, den ungen är inte den lättaste att ha och göra med.
Den satans glassbilen kom....
Vi bor på en återvändsgränd för glassbilen. När vi flyttade hit bad jag glassbilen göra om sin rutt, och att istället för att vända nere vid postlådorna, åka upp tvåhundra meter och göra det på gården.
Detta tyckte jag lät som ett oerhört smart drag. Då. Då min dotter knappt uppfattade den signalen från helvetesbilen. Jag var i och för sig även då lat, och tänkte att det var smidigare för mig att slippa gå 200 meter för att köpa glass.
Hursom, idag kom den. Och den singnalen som den använder väcker ju döda. Eller i alla fall döda med glassberoende.
Thelise satt i soffan, där hon landat efter en heldag på badhuset. Helt slut var hon. Rödögd och gäspandes satt hon och spelade nintendo.
Då kom den! Ungen flög upp, det tog 0.5 sekunder för henne att uppfatta att dne kom, rusa ut i hallen, öppnat dörren och vråla på mig :
Mamma, nu kommer den, nu kommer den, jag ska köpa glass. Jag vill ha glasspinnar!
Jag stängde snabbt dörren och sa: Jag har inga pengar hemma till glass nu. Jag kan inte.
Hon vrålar: Jag har pengar i mina grisar. Jag kontrar, men de ska ju du ha sen. Inte ska du äta upp dem.
Det slutar med att jag tar med mig jäntan in på toa, sätter henne på toalocket, pratar med min snällaste röst: Vi har glass i frysen, tre förpackningar, jag kan göra chokladsås.
Hon svarar, desperat, med tårar rinnandes ner för kinderna: Meen jag vill ju verkligen handla av glassbilen. JAg vill!
Tänk er detta: På toalocket sitter en sexåring, gråter så hon hickar, tårarna droppar ner på magen. Framför henne på huk sitter jag, pedagogiskt pratande med henne: Glass i tallrik är mycket godare, vi har inte plats i frysen, vi kan inte köpa glass varje gång, jag har inga pengar hemma osv.
Hon tittar på mig och svarar: Det här är den värsta dagen i mitt liv. Först så glad för att jag fick bada, sen får jag inte ens köpa glass. Sen fortsätter hon: Jag vet att glassbilen kommer hit bara för att retas med mig, för att min mage ska skrika: Jag döööör om jag inte får glass. Detta är fruktansvärt, jag kommer verkligen att gå under! Mamma, jag kommer inte att klara mig utan. JAg vet att jag behöver glass för att jag ska orka. Detta är så fruktansvärt orättvist mamma, jag känner att jag håller på att bryta ihop.
Då gör jag det, bryter ihop. Jag skrattar åt hennes dramaqueen skådespel så jag dör. Jag skrattar så jag skakar. Det gör ju inte saken bättre om jag säger så.
Då tittar hon på mig och säger: Sluta skratta, det är verkligen INTE roligt mamma. Mitt liv rasar och du skrattar!!
Fick henne tillslut till att bli lugn och hon glömde av det hela.
Var senare in på affären en supersnabbis och köpte en liten palingchoklad till henne.
Gav den till henne då jag kom hem.
Hon säger : Tack.... Men de pengarna hade du kunnat lägga på något vettigt i stället. Som glass!!
Som sagt, den ungen är inte den lättaste att ha och göra med.
Muminmammans kroppsform är ju oxå en form...?
Har pluggat Weber och Habermas hela förmiddagen. Man får lite funderingar angående klass och livsrum etc.
Var ner och duschade med min minsta ängel och tänker på att hennes självförtroende skulle jag ha.
Hon är bara sex år , men redan så enormt smart. Fast sättet som hon uttrcker sig på gör att jag har förstått att vikthysteri, kroppsideal och så vidare inte har satt spår i hennes huvud.
Hon har haft en tuff period, det är lugnare just nu, men där hon har blivit retad på dagis att hon är tjock. Hon blir kallad för tjockis, och har känt sig utanför.
Vi härhemma har vart nogranna att inte prata banta, vikt etc så att hon har hört. ( nu snappar hon ju upp betydligt mer än vi anade från början)
Men hursom. Jag ansåg mig ha pluggat färdigt för idag. Duschade som sagt, så upp och sätta på mig nåt. Hur trevligt det än kan vara att känna läpparna fladdra i vinden så kan jag ju inte utsätta flera för min nakna frihet :)
Jag tänkte att jag skulle byta ut mina favvovelour byxor( det är ju trots allt lördag). Inte enbart för att de är velour a la 70- tal, utan även för att de har sina lokala slitningar( har haft dem i sex år och det fionns dem som påstår att H&M inte har kvalitet). Jeans orkade jag helt enkelt inte ha, dels för att jag bara ska va hemma, jag har inga strumpor som passar, men oxå för att jag dricker så mycket vatten och får därför springa på toa som om jag skulle få sponsorpengar varje gång som det är dags!
Har jag då jeans på mig är det knappar som ska knäppas eller gylfar som åker ner.
Nej, Tights fick det bli. Eftersom att jag är jag, och har dessutom kommit på att jag är periodare. Med det menas att jag äter i perioder. Eller nej. Jag äter alltid. Det är bara det som jag äter som kommer perioder. Förutom då det gäller glass, där har hela mitt liv varit en lång jävla period!
Just nu är min period Start och mjölk. Jag har , sedan jag vart liten, lärt mig att Start är skit. Fett och socker . Punkt. Det äter jag nu, sju ggr om dagen. Och rostade mackor. Ingen riktig mat, nej, det närmaste jag kommer "riktig " mat just nu 'är ett glas rödvin.
Behöver jag förklara mer?
Innan min startperiod var det M& M s kulor. Gärna minst en påse om dagen. Och lakrits, turkisk peppar. Och så snickers såklart.
Jaha, för att komma dit jag är på väg så kan jag säga: Jag är skitfet!
Mina hakor som normalt brukar vara tre, har nu hamnat på en nivå dit jag inte kan räkna.
Mina lår sitter numera fast med det stället där midjan ( vad jag kommer ihåg) Ska sitta.
Tom tårna har fått egna fettvalkar!!!
I allafall, där står jag spritt näck på toa och blåser håret och funderar över såna världsliga ting som att de borde tillverka hårförnar för långhåriga! Det gör satans ont att fastna med håret i hårfönens fläktsystem. Och håret blir inte så snyggt med sån krusfason på vissa ställen. Tog Corres hårfön idag, för jag tycker att det är så jobbigt att göra ren min egen :)
I alla fall så springer min egen lilla nakenfis omkring och bara är söt.
Jag säger till migsjälv: Jaha, men det är ju klart att jag ska se ut som muminmamman i kroppen! ( Har tidigare tyckt att jag påminner om de mulliga damerna i en Zorntavla. Nu har jag växt till mumin, och jag är på säker väg till barbamamma)
Min minsta lilla gobit säger : Muminmamman har en sån fiin form mamma. Inte lång och inte fyrkantig, bara Stor, mjuk och Rund!
Hoppas att jag kan se det hon ser så småningom :)
Var ner och duschade med min minsta ängel och tänker på att hennes självförtroende skulle jag ha.
Hon är bara sex år , men redan så enormt smart. Fast sättet som hon uttrcker sig på gör att jag har förstått att vikthysteri, kroppsideal och så vidare inte har satt spår i hennes huvud.
Hon har haft en tuff period, det är lugnare just nu, men där hon har blivit retad på dagis att hon är tjock. Hon blir kallad för tjockis, och har känt sig utanför.
Vi härhemma har vart nogranna att inte prata banta, vikt etc så att hon har hört. ( nu snappar hon ju upp betydligt mer än vi anade från början)
Men hursom. Jag ansåg mig ha pluggat färdigt för idag. Duschade som sagt, så upp och sätta på mig nåt. Hur trevligt det än kan vara att känna läpparna fladdra i vinden så kan jag ju inte utsätta flera för min nakna frihet :)
Jag tänkte att jag skulle byta ut mina favvovelour byxor( det är ju trots allt lördag). Inte enbart för att de är velour a la 70- tal, utan även för att de har sina lokala slitningar( har haft dem i sex år och det fionns dem som påstår att H&M inte har kvalitet). Jeans orkade jag helt enkelt inte ha, dels för att jag bara ska va hemma, jag har inga strumpor som passar, men oxå för att jag dricker så mycket vatten och får därför springa på toa som om jag skulle få sponsorpengar varje gång som det är dags!
Har jag då jeans på mig är det knappar som ska knäppas eller gylfar som åker ner.
Nej, Tights fick det bli. Eftersom att jag är jag, och har dessutom kommit på att jag är periodare. Med det menas att jag äter i perioder. Eller nej. Jag äter alltid. Det är bara det som jag äter som kommer perioder. Förutom då det gäller glass, där har hela mitt liv varit en lång jävla period!
Just nu är min period Start och mjölk. Jag har , sedan jag vart liten, lärt mig att Start är skit. Fett och socker . Punkt. Det äter jag nu, sju ggr om dagen. Och rostade mackor. Ingen riktig mat, nej, det närmaste jag kommer "riktig " mat just nu 'är ett glas rödvin.
Behöver jag förklara mer?
Innan min startperiod var det M& M s kulor. Gärna minst en påse om dagen. Och lakrits, turkisk peppar. Och så snickers såklart.
Jaha, för att komma dit jag är på väg så kan jag säga: Jag är skitfet!
Mina hakor som normalt brukar vara tre, har nu hamnat på en nivå dit jag inte kan räkna.
Mina lår sitter numera fast med det stället där midjan ( vad jag kommer ihåg) Ska sitta.
Tom tårna har fått egna fettvalkar!!!
I allafall, där står jag spritt näck på toa och blåser håret och funderar över såna världsliga ting som att de borde tillverka hårförnar för långhåriga! Det gör satans ont att fastna med håret i hårfönens fläktsystem. Och håret blir inte så snyggt med sån krusfason på vissa ställen. Tog Corres hårfön idag, för jag tycker att det är så jobbigt att göra ren min egen :)
I alla fall så springer min egen lilla nakenfis omkring och bara är söt.
Jag säger till migsjälv: Jaha, men det är ju klart att jag ska se ut som muminmamman i kroppen! ( Har tidigare tyckt att jag påminner om de mulliga damerna i en Zorntavla. Nu har jag växt till mumin, och jag är på säker väg till barbamamma)
Min minsta lilla gobit säger : Muminmamman har en sån fiin form mamma. Inte lång och inte fyrkantig, bara Stor, mjuk och Rund!
Hoppas att jag kan se det hon ser så småningom :)
Jag lovar att gnälla tills jag dör.
Jag tycker att det får vara färdiglekt nu. Jag är ju verkligen inte den som ställer mig upp och vrålar politiska budskap, men NU FÅR DET FANIMEJ VARA NOG!!!
Jag menar, om man bor i Rosenbad, Man har städpersonal, chaufför, barnvakt och fri sprit på sitt jobb, så kan jag förstå att man kan tänka sig att arbeta tills man är 75 år.
MEN HALLÅ!!! Hur många har det så? Jag har svårt att se undersköterskorna hjälpa varandra inom äldrevården. Jag menar, hur skulle det se ut? "Greta behöver lyftas på toa klockan två."- Ja, men då får det bli efter vi har bytt blöja på Gösta, hans uridom har slutat fungera. Men efter det så kan vi åka och vända Gunnar, kom bara ihåg att jag måste få hjälp med att knyta mina skosnören, jag når inte dit ner, sedan jag fyllde 73...
- Men då vi ska ut på nattrundan kan vi inte ta och hämta upp Ulla med, för hon får inte köra bil längre sedan polisen sa att hon ser så dåligt. Hon får ta med sig vikarien i natt. Det är Britta, 68 bast som arbetstränar hos oss. Tanken är att hon ska arbeta heltid igen innan hon fyllt 70.
Ja men HERREGUD!!!
Eller Göte 73 år som inte får köra bil till jobbet, men som kör truck hela dagarna på sitt arbete. Det företaget lär ju gå med vinst...
Jag är så satans trött på alla dessa förbättringar som bara blir skit. Är det meningen att man ska vara livrädd för att bli gammal?
Och är inte själva meningen att vi ska kunna få njuta av livet en gång? Det är ju förslag på att vi ska börja skolan då vi är fyra år med!
Herregud! Är Reinfeldt och hans undersåtar livrädda för att vi ska få en chans till att kunna njuta? Är de rädda för att vi "vanliga" svenssons skulle kunna få en liten möjlighet att njuta på samma sätt som de gör i hela sitt liv?
Jag vet att vår medellivsålder ökar, men om pensionsåldern höjs till 75 år så kommer säkerligen vår medellivslängd att sänkas igen.
Om vi inte dör av att vi arbetar ihjäl i oss, så kommer ett helt gäng att ta livet av sig innan de får ta färdtjänst till arbetet.
Alltså FY FAN säger jag bara.
Jag menar, om man bor i Rosenbad, Man har städpersonal, chaufför, barnvakt och fri sprit på sitt jobb, så kan jag förstå att man kan tänka sig att arbeta tills man är 75 år.
MEN HALLÅ!!! Hur många har det så? Jag har svårt att se undersköterskorna hjälpa varandra inom äldrevården. Jag menar, hur skulle det se ut? "Greta behöver lyftas på toa klockan två."- Ja, men då får det bli efter vi har bytt blöja på Gösta, hans uridom har slutat fungera. Men efter det så kan vi åka och vända Gunnar, kom bara ihåg att jag måste få hjälp med att knyta mina skosnören, jag når inte dit ner, sedan jag fyllde 73...
- Men då vi ska ut på nattrundan kan vi inte ta och hämta upp Ulla med, för hon får inte köra bil längre sedan polisen sa att hon ser så dåligt. Hon får ta med sig vikarien i natt. Det är Britta, 68 bast som arbetstränar hos oss. Tanken är att hon ska arbeta heltid igen innan hon fyllt 70.
Ja men HERREGUD!!!
Eller Göte 73 år som inte får köra bil till jobbet, men som kör truck hela dagarna på sitt arbete. Det företaget lär ju gå med vinst...
Jag är så satans trött på alla dessa förbättringar som bara blir skit. Är det meningen att man ska vara livrädd för att bli gammal?
Och är inte själva meningen att vi ska kunna få njuta av livet en gång? Det är ju förslag på att vi ska börja skolan då vi är fyra år med!
Herregud! Är Reinfeldt och hans undersåtar livrädda för att vi ska få en chans till att kunna njuta? Är de rädda för att vi "vanliga" svenssons skulle kunna få en liten möjlighet att njuta på samma sätt som de gör i hela sitt liv?
Jag vet att vår medellivsålder ökar, men om pensionsåldern höjs till 75 år så kommer säkerligen vår medellivslängd att sänkas igen.
Om vi inte dör av att vi arbetar ihjäl i oss, så kommer ett helt gäng att ta livet av sig innan de får ta färdtjänst till arbetet.
Alltså FY FAN säger jag bara.
Mina fyra hjärtan.
Mina stoltheter. Mina hjärtan. Mitt allt, precis allt. Jag älskar er mer än livet självt. Jag kommer alltid att finnas för er. Jag är så enormt stolt över er, och jaf vet att ni är beviset på att jag kan göra något bra jag med. Ni vackra, fina, snälla, underbara ungar.En gammal speleman
Det fanns en man.
Mannen bodde ensam, han gjorde inte mycket väsen av sig.
Han älskade musik. Han har spelat musik nästan lika länge som han har levat. Mannen älskade jazz.
Han spelade flera instrument själv. Han hade dålig syn. Till slut såg han så dåligt, han slutade höra fåglarna kvittra. Han kunde inte lyssna på sin älskade musik lika mycket som då han klarade av att sätta på den själv.
Den mannen slutade spela. Han kunde inte längre göra det som han älskade mest av allt. Då man förlorar både synen och hörseln och musik är det man lever för, har man inte så mycket att välja på.
Han störde inte någon, han levde ett tillbakadraget liv, nöjd med det eller inte, sån var han.
Den mannen kände jag. Jag fick äran att som liten sitta bredvid honom och lyssna på då han spelade. Han tyckte om mig, jag tyckte om honom.
Han finns i mitt hjärta, kommer att leva där så länge jag gör det. Han, farbrorn som var tystlåten ibland, och som sjöng och spelade ofta då jag träffade honom.
Livet går sin egen väg, jag är inte närmast anhörig, och senast jag träffade honom pigg var för två år sedan.
Då var han med på min mormors begravning. Då sa han till mig att han räknat med att gå före.
Så ville inte livet.
Var ner ett par vändor till sjukhuset och senare servicehuset för att hälsa på honom. Då fanns kroppen, men hans inre hade redan börjat gå...
Jag vill bara säga tack.
Tack Sture för att du fanns. Tack för att du förde in musiken till vårt liv, och till mina barn, jag vill tro att de ärvt sin begåvning från dig.
Tack Sture för att du fanns för min mormor, jag vet att du betydde så mycket för henne, och att ni växt upp som syskon.
Vad livet har gjort med dig och vad du har varit med om vet inte jag.
Jag vill säga tack, gamle man för att jag fick komma till din begravning idag.
Vila i frid.... Och se till att jazza järnet för de där uppe nu....
.... Och hälsa till min mormor, det hann inte jag.
