503 Service Unavailable
När man vaknar på morgonen och är förbannad.. redan från början liksom, då är det lätt att hålla sig för skratt då resten av dagen fortsatt så.
Irreterad som en rödhårigs skinn efter en timme i solen satt jag i köket och gick igenom dagens to do lista. Tre inlägg kvar att får in för bedömning på blackboard, skolans datakommunikationsenhet, ta reda på vad systemteori står för, helst tagit en prommis, röjt i Sebbes och Tis rum osv. Anledningen till att jag sitter med inläggen den sista dagen är att jag pluggade omtenta, sen har det vart en massa saker denna vecka som hör till mitt privata att göra, som har gjort att jag inte har kunnat eller orkat.
Då hör jag Tis ifrån rummet: Jag mår inte bra, verkligen inte bra. Hon sitter i soffan med sitt DS. Där har hon spelat in en massa egnapåhittade låtar. Hon kom in köket och la sitt spel på bordet bredvid mig och där hon hade tryckt på repeat. Hon sa: Jag är så sjuk så jag orkar inte säga...
Hon gick tillbaka till rummet och bredvid mig spelades en och samma mening 207 ggr: "Jag mår inte bra, jag mår inte bra".
Det fick inte mitt humör att bli bättre, och mitt hjärta lugnade inte ner sig, om jag säger så...
Då jag hade lyckats få ihop ett inlägg, det tar ungefär ett par timnmar, eftersom att jag vill ju bli bedömd så bra som möjligt. Skulle lägga in den på blackboard... Då ligger skiten nere!!! Och det står på sidan att de inte har några driftstörningar. De vet ju inte vad driftstörningar är i så fall!!
Jag kan inte skriva flera inlägg, för jag kan inte läsa vad de andra har skrivit, och jag kan inte maila till läraren och tala om att jag inte kan, för hans mailadress ligger såklart på... blackboard!!
Jag kan säga att varken mitt humör eller min förbannade huvudvärk blev bättre!
Roligt att få underkänd för att Gävle Högskola inte har prylar som fungerar!
Begav mig upp på övervåningen som Gud har glömt. Konstaterade där att mina barn har för mycket saker! Och i Sebbes fall har han för mycket skräp. Kvar. Han verkar att lida av separationsångest. Vad det gäller tomma godispapper, tändare(som han samlat för de är snygga), gamla batterier, damm och allmänt bös!
Då jag börjat riva i allt och dessutom nyst 36 ggr gav jag upp. Gick ner och hämtade en dammtrasa, för att kunna damma mig in. Bakom går Sebbe med telefonen fastväxt på näsan. Då jag kopplat i spotify, torkat, rivit ner gardiner, kastat tomma påsar( De var elva st). Då tittar han på mig, sittandes på sängen, och säger: Kan vi ta en rast nu?
Vad är det med dagens ungdom? Eller är det själva modern som curlat?
Jag far omkring, efter bästa förmåga i Sebbes rum, då sitter Thelise på sitt rum och grinar:
- Du städar baaara till Sebastian! Varför hjälper du inte mig?
In på hennes rum, Suger tag i 5089 st barbiedockor, 36 000 pennor osv, tittar på henne och säger:
- Du får faktiskt hjälpa till du med.
Hon svarar: Nä, du fårt skylla dig själv! För det var faktiskt jättelänge sedan du städade mitt rum!
Så jag straffas för att jag inte kan lämna in på blackboard i tid, för skit för att jag inte städat hennes rum tillräckligt.
OCH DESSUTOM ÄR DET MITT FEL FÖR ATT INTE DANNY VANN IGÅR, FÖR JAG RÖSTADE INTE TILLRÄCKLIGT MYCKET.
Vart finns vinflaskan då jag behöver den????
Irreterad som en rödhårigs skinn efter en timme i solen satt jag i köket och gick igenom dagens to do lista. Tre inlägg kvar att får in för bedömning på blackboard, skolans datakommunikationsenhet, ta reda på vad systemteori står för, helst tagit en prommis, röjt i Sebbes och Tis rum osv. Anledningen till att jag sitter med inläggen den sista dagen är att jag pluggade omtenta, sen har det vart en massa saker denna vecka som hör till mitt privata att göra, som har gjort att jag inte har kunnat eller orkat.
Då hör jag Tis ifrån rummet: Jag mår inte bra, verkligen inte bra. Hon sitter i soffan med sitt DS. Där har hon spelat in en massa egnapåhittade låtar. Hon kom in köket och la sitt spel på bordet bredvid mig och där hon hade tryckt på repeat. Hon sa: Jag är så sjuk så jag orkar inte säga...
Hon gick tillbaka till rummet och bredvid mig spelades en och samma mening 207 ggr: "Jag mår inte bra, jag mår inte bra".
Det fick inte mitt humör att bli bättre, och mitt hjärta lugnade inte ner sig, om jag säger så...
Då jag hade lyckats få ihop ett inlägg, det tar ungefär ett par timnmar, eftersom att jag vill ju bli bedömd så bra som möjligt. Skulle lägga in den på blackboard... Då ligger skiten nere!!! Och det står på sidan att de inte har några driftstörningar. De vet ju inte vad driftstörningar är i så fall!!
Jag kan inte skriva flera inlägg, för jag kan inte läsa vad de andra har skrivit, och jag kan inte maila till läraren och tala om att jag inte kan, för hans mailadress ligger såklart på... blackboard!!
Jag kan säga att varken mitt humör eller min förbannade huvudvärk blev bättre!
Roligt att få underkänd för att Gävle Högskola inte har prylar som fungerar!
Begav mig upp på övervåningen som Gud har glömt. Konstaterade där att mina barn har för mycket saker! Och i Sebbes fall har han för mycket skräp. Kvar. Han verkar att lida av separationsångest. Vad det gäller tomma godispapper, tändare(som han samlat för de är snygga), gamla batterier, damm och allmänt bös!
Då jag börjat riva i allt och dessutom nyst 36 ggr gav jag upp. Gick ner och hämtade en dammtrasa, för att kunna damma mig in. Bakom går Sebbe med telefonen fastväxt på näsan. Då jag kopplat i spotify, torkat, rivit ner gardiner, kastat tomma påsar( De var elva st). Då tittar han på mig, sittandes på sängen, och säger: Kan vi ta en rast nu?
Vad är det med dagens ungdom? Eller är det själva modern som curlat?
Jag far omkring, efter bästa förmåga i Sebbes rum, då sitter Thelise på sitt rum och grinar:
- Du städar baaara till Sebastian! Varför hjälper du inte mig?
In på hennes rum, Suger tag i 5089 st barbiedockor, 36 000 pennor osv, tittar på henne och säger:
- Du får faktiskt hjälpa till du med.
Hon svarar: Nä, du fårt skylla dig själv! För det var faktiskt jättelänge sedan du städade mitt rum!
Så jag straffas för att jag inte kan lämna in på blackboard i tid, för skit för att jag inte städat hennes rum tillräckligt.
OCH DESSUTOM ÄR DET MITT FEL FÖR ATT INTE DANNY VANN IGÅR, FÖR JAG RÖSTADE INTE TILLRÄCKLIGT MYCKET.
Vart finns vinflaskan då jag behöver den????
If I should fall behind - Wait for me....
Vet inte vad som stressar mig mest. Glada människor som talar om det.
Eller människor som hela tiden talar om hur glada det är, bara för att det ska verka som att de är så lyckliga.
Jag är nog innerst inne en glad jävel. Men jag är inte glad alla dagar, och jag älskar inte livet alla dagar.
Jag är nog positiv innerst inne. Men jag är inte så positiv att jag älskar varje dag.
Jag tänker inte hymla om att jag tycker att livet är en lek, för det tycker jag inte. Jag vet att livet är en sak som måste ta oss igenom, med de förutsättningar vi har, och med de resurser som vi har fått med oss genom livet.
Jag vet inte om jag är en sån människa som drabbas av vårdepp, men jag tycker att det är drygt nu...
Visst jag tycker att det är superskönt att dte börjar bli vår, men det blir ju vår oavsett om jag gillar det eller inte.
Just nu vill jag vara ifred, jag vill vara för mig själv, jag vill sitta under min korkek och bara vara. Jag vill inte se lyckliga glada människor som älskar livet, som njuter varje dag, som nyfiket välkomnar varje ny dag med öppna ögon. OCH SOM MÅSTE TALA OM DET!
Jag antar att jag är glad att ni varje dag klarar av att känna att livet leker, att ni fångar dagen, och att ni bara njuter.
Fast jag har svårt att tro att ni känner så exakt varje dag...?
Jag menar, om alla jävlar skulle gåomkring och vara så satans lyckliga som ni vill framstå att vara, så skulle väl världen se lite annorlunda ut va?
Eller är ni som är så lyckliga helt handlingsförlamade?
I så fall är jag hellre lite nere emellanåt och samtidigt försöker förändra. Faktiskt.
Jag tror att ni människor som hela tiden säger att ni njuter av livet, lika mycket faktiskt innerst inne är trött på skiten ibland ni med.
Fast ni inte vågar erkänna det. Jag vet inte, men jag ser det som en svaghet. Att inte våga erkänna då man nått botten, menar jag. Jag anser att det gör mig starkare som person, att erkänna att jag mår skit just nu. Jag kommer snart att vara glad igen, det vet jag ju. Jag rår inte för att jag tycker att ni är töntiga. Alla ni som måste tala om att ni mår lika bra varje dag, för att ingen annan ska förstå att ni inte gör det. Lite som... "Jag är inte alkoholist, jag dricker sprit varje dag bara för att jag tycker att det är gott. "
Jag kan säga att just nu mår jag som ett urskitet äpple,som ett avloppsrör som är för trångt, som en totalt värdelös liten patetisk liten jävla harskit.
Faktiskt.
Jag vill inte ha er sympati, jag tycker att det kan vara ganska skönt att känna att livet är en prövning ibland,
det får mig att inse att jag trots allt är en stark jävel, innerst inne.
Jag är snart på topp igen. Ha tålamod med mig tills dess.
F Ö R L Å T
" Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna"
Eller människor som hela tiden talar om hur glada det är, bara för att det ska verka som att de är så lyckliga.
Jag är nog innerst inne en glad jävel. Men jag är inte glad alla dagar, och jag älskar inte livet alla dagar.
Jag är nog positiv innerst inne. Men jag är inte så positiv att jag älskar varje dag.
Jag tänker inte hymla om att jag tycker att livet är en lek, för det tycker jag inte. Jag vet att livet är en sak som måste ta oss igenom, med de förutsättningar vi har, och med de resurser som vi har fått med oss genom livet.
Jag vet inte om jag är en sån människa som drabbas av vårdepp, men jag tycker att det är drygt nu...
Visst jag tycker att det är superskönt att dte börjar bli vår, men det blir ju vår oavsett om jag gillar det eller inte.
Just nu vill jag vara ifred, jag vill vara för mig själv, jag vill sitta under min korkek och bara vara. Jag vill inte se lyckliga glada människor som älskar livet, som njuter varje dag, som nyfiket välkomnar varje ny dag med öppna ögon. OCH SOM MÅSTE TALA OM DET!
Jag antar att jag är glad att ni varje dag klarar av att känna att livet leker, att ni fångar dagen, och att ni bara njuter.
Fast jag har svårt att tro att ni känner så exakt varje dag...?
Jag menar, om alla jävlar skulle gåomkring och vara så satans lyckliga som ni vill framstå att vara, så skulle väl världen se lite annorlunda ut va?
Eller är ni som är så lyckliga helt handlingsförlamade?
I så fall är jag hellre lite nere emellanåt och samtidigt försöker förändra. Faktiskt.
Jag tror att ni människor som hela tiden säger att ni njuter av livet, lika mycket faktiskt innerst inne är trött på skiten ibland ni med.
Fast ni inte vågar erkänna det. Jag vet inte, men jag ser det som en svaghet. Att inte våga erkänna då man nått botten, menar jag. Jag anser att det gör mig starkare som person, att erkänna att jag mår skit just nu. Jag kommer snart att vara glad igen, det vet jag ju. Jag rår inte för att jag tycker att ni är töntiga. Alla ni som måste tala om att ni mår lika bra varje dag, för att ingen annan ska förstå att ni inte gör det. Lite som... "Jag är inte alkoholist, jag dricker sprit varje dag bara för att jag tycker att det är gott. "
Jag kan säga att just nu mår jag som ett urskitet äpple,som ett avloppsrör som är för trångt, som en totalt värdelös liten patetisk liten jävla harskit.
Faktiskt.
Jag vill inte ha er sympati, jag tycker att det kan vara ganska skönt att känna att livet är en prövning ibland,
det får mig att inse att jag trots allt är en stark jävel, innerst inne.
Jag är snart på topp igen. Ha tålamod med mig tills dess.
F Ö R L Å T
" Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna"
