Saknaden efter en älskad familjemedlem
Detta är min hylning, och mitt farväl till min älskade kisse.
Jag hämtade min röda skönhet i Östersund för tre år sedan. Hon var förutbestämd att komma till mej, det var hon och jag.
Denna katthona hette Amber Queen. Och det var precis det som hon var. En drottning. En prydlig kattdam som inte tyckte om att vara lortig. En katt som då hon fick kattungar spann, och tvättade, tvättade noggrannt allt omkring sig.
Från dagen för tre år sedan har hon vart min. Ni som inte har djur kommer inte att förstå mej nu, men mellan Abby och mig var det riktig kärlek.
Min vackra,kloka katt fanns alltid vid min sida. Hon kom alltid då jag ropade, hon satt alltid och väntade. Då jag mådde dåligt så låg hon bredvid, hon lämnade inte min sida då hon märkte att jag var ledsen. Min röda katt satt och tittade på mej med sina kloka ögon, och hon och jag kunde ha riktiga konversationer. Hon var som sagt en pryd dam, som samtidigt var så oerhört snäll. Hon hade ett speciellt läte då hon hälsade och hon visade sig många gånger vara så mycket klokare än ett djur.
I lördagskväll började hon bli sjuk. Hon väntade ungar och såg ut som en silltunna. Men hon var med oss i soffan och sedan på kvällen kom hon o la sig i min säng. Jag var så orolig, för jag tyckte att hon var så slö, men tänkte att hon var det för att hon skulle få ungarna precis. Låg o vakade över henne tills klockan var ett ungefär, då somnade jag, med handen på hennes hals.
Vaknade igen vid halv fyra o då var hon borta. Jag hittade henne på toalettgolvet, där vi har golvvärme. Hämtade sovsäcken o gick in till henne. Jag fattade att hon var riktigt sjuk, för hon orkade inte ens svara mej då jag pratade med henne.
Jag ruskade på henne flera ggr, för att höra att hon andades. Började ringa till veterinären klockan halv fem på morgonen. Elva fick jag tag på dem och vi fick tid kl ett. Vi åkte in direkt ändå, jag och Cornelia.
Min katt, hade en kroppstemp på 34 grader. En katt ska ha 38. 5.
Värme, dropp och uppmuntran från oss gjorde att hon till slut vände och de vågade snitta henne.
Tyvärr hade proverna visat att hon hade en alarmerande låg halt av röda blodkroppar, vilket tydde på en blödning någonstans.
Då veterinären bar i väg min älskling för att rädda henne, pussade jag henne, snoozade på henne och lovade att allt skulle bli bra.
De blev det inte.
Det var sista gången jag såg henne.
Min älskade kisse hade drabbats av något otroligt ovanligt, något som inte någon av de två veterinärer inte hade träffat på innan, trots att den ena hade varit veterinär i 22 år. Abbys ena livmoder hade vridit sig och på det sättet orsakat en blödning och de tre ungarna som hon hade där dog.
Min Abby blödde ihjäl.
Min älskade drottning, min röda dröm. Min bästa vän. Min trygga famn. Min kärlek. Min allra allra bästa kärlek. Hon som alltid fanns, hon som aldrig nånsinn fördömde mej, hon som alltid älskade mej oavsett vad, är borta.
Min kärlek, min grönögda kloka katt finns inte mer.
Jag kommer aldrig att få stoppa mitt huvud i hennes päls.
Jag kommer aldrig mer att få min säng uppvärmd av henne. Jag kommer aldrig mer att kunna kuras med henne.
Jag har gråtit oavbrutet sedan i söndags natt. Jag är nästan helt övertygad om att jag snart kommer att sprängas.
Jag önskar så att jag kunde få henne tillbaka.
Jag har ångest, klarar inte av att gå härhemma. Jag trodde inte att det gick att gråta så här.
Abby var inte en katt. Abby var Abby. En väldigt unik liten varelse som vi fick chansen att lära känna. Hon lärde oss att en katt inte alls bara är en katt.
Varje varelse är unik, och jag önskar så att jag fick vrida tillbaka klockan.
Jag vet att det kommer att kännas bättre, jag vet det. Men just nu så gör det så förbannat ont, så enormt jävla jobbigt är de.
Min kärlek blev 3 och ett halft år.
Tack min älskade fyrbenta vän att jag fick chansen att vara din vän, tack min älskade kisse för att du fanns.
Va fint du skrivit om en väldigt fin katt. Kärlek och styrka till dig.
Förstår vartenda ord du skrivit för jag känner exakt samma för min Bullen.Han är pigg som bara den visst.Men han fyller 7 till våren så...den dagen...
Åh... Vad fint du skrivit!!!
Jag önskar verkligen att jag kunde göra något. Jag förstår att det känns så sjukt jobbigt..
Tänker på er. KRAAAAAAAAM
Fy jag förstår hur du känner..När våran första katt Musse dog,så grät vi o skulle aldrig mer ha katt..Det gjorde så ont i hjärtat.Sen ville jäntan ha en till o det blev Missan o lika ledssen blev vi när hon dog..Bävar mej för den dagen våran hund inte orkar mer,usch jag orkar inte ens tänka tanken!Lider verkligen med dej!Tänker på dej/er!Kram
Jag kan inte förstå din saknad då jag inte förlorat någon av mina älskade nakenfisar men den ständiga oron att nått ska hända finns alltid med mig.. sänder dig styrke kramar i massor gråter
Kramen
Gråter och gråter...känner din sorg river i mig.
Just så är jag också och har en vän som står mig allra närmast,hon börjar bli gammal och den dag hon lämnar mig kommer en bit av mig dö och jag vet inte hur jag ska kunna leva utan henne.
Så vacker du skrivit och du träffar mitt i hjärtat med dina ord.
Tänker på dig..och vet att det finns inga goda råd som tröstar eller hjälper så därför säger jag inget.
Älskade lilla stumpan va tragiskt, jag grät när jag läste allt fint du skrev om lilla Abby. Min Gene Kelly som jag kallar Ludde är så lik henne att man skulle tro hon var hans mamma.
Men tänk vad glad denna lilla kisse måste har varit när hon flyttade från Östersund och fick bo sin korta tid med världens omtänksammaste goa matte så här kommer en hälsning från Abby till sin favoritmatte:
När jag dör är jag alls inte borta, fast min kropp blivit aska min vän, ty med allting som susar och sjunger, skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden, genom fjärilars fladdrande slag, genom flingornas dans på din ruta, skall jag ge dig en hälsning var dag.
1000 kramar till dig.
så tragiskt så tragiskt...lider med dej...tårar på min kind du skriver så fint hon hör vartenda ord i sin värld...kramar om
tänker på dig/er. alltid.
Igår var jag tvungen att ta det fruktansvärda beslutet att ta bort min trogna följeslagare sedan 13 år. Nu ligger jag här i sängen och gråter av sorg och saknad. Inget mer tassande på golvet, ingen som tuggar torrfoder mitt i natten eller krafsar i lådan. Ingen som möter mig nere på gården när jag kommer hem. Ingen som envisas med att ligga på mina fötter när jag ska sova. Ingen som äter upp mina krukväxter. Att det skulle bli så fruktansvärt tomt...
kära du som mist din Abby. Jag vet hur du mår, mår precis lika dant Fick avliva min Älskade Victor 4½ år i måndags. Han var en hittekatt och hälften skogskatt, så han var långhårig med tofsar på öronen och yvig svans. Han var mitt allt, min skugga, men solen gick i moln o skuggan är borta. Känner som du , gråter, gråter o gråter. Det gör ont i mitt bröst o mage. Victor blev sjuk o var hos Vet. flera ggr, men nu tyckte vi att , han ska inte lida mer. Ville ha honom kvar, men man måste ju tänka "rätt" vid såna tillf. Så svårt det var, man tänker-gjorde jag rätt? Jag har honom i min trädgård, tänder ljus för honom både inne o ute. Victor var som din Abby, min allra bästa trogne vän, jag älskade honom såå. Förstår precis hur du mår. I morgon skulle Victor ha namnsdag, han har varit död sen den 17/1 2011 men han lever kvar i mitt hjärta. Kram på dig !
Man tror att man är ensam om denna ohyggliga sorg, men det är många med mig som sörjer ett Älskat djur. På ett sätt, skönt, o veta att jag inte gråter ensam. Victors matte !
