Grattis älskade mamma!
Idag fyller min mamma år.
Världens mest älskade mamma, alla kategorier fyller år idag. Vill med detta inlägg tala om hur mycket du betyder för mej.
Om mina barn kommer att älska mej ens hälften av vad jag älskar dej så skulle jag vara toknöjd.
Du är mitt bollplank, min bästa vän och min förebild.
Så fort något händer är det dej jag ringer till, oavsett om det är bra eller dåligt- det är det dej jag vänder mej till.
Jag vet att jag inte, absolut inte är direkt en mönsterunge. (unge ja, trots att jag numer är medelålders)
Jag menar, tidsoptimist (som jag till viss del har ärvt från dej), slarver och en förbannad optimist, som tror att det mesta går att lösa. Jag är så impulsiv att du ibland( flera ggr faktiskt) Fått bromsa mej, med att säga: Duuu, hur har du tänkt nu...
Jag vet att jag har gjort både dej o pappa hårlös, förtvivlad och orolig, så många gånger.
Men som du har ställt upp! Ialla lägen, vissa gånger kanske lite mindre muntert än andra, men du har ALLTID funnits där.Jag har aldrig någonsinn känt att jag inte får störa dej, eller att mina problem har vart för jobbiga.
Jag har under min vuxna tid, ring till dej, många ggr flera gånger om dagen... Och ja, visst måste jag erkänna, i bland faktiskt inte ha ett skit att säga mer än bara prata en stund.
Jag vet att jag borde ha klippt navelsträngen för längesedan. Men varför ska jag behöva göra det nu, då jag inte har gjort de på alla andra år.
Jag känner trygghet i dej, mamma. Jag känner att så länge som du står bakom så fixar jag allt.
Vi har haft så roligt i hop. Alla turer hit o dit, alla gånger som du bara har accepterat att jag är just den knäppis som jag är. Som sagt, mycket har det blivit och du har vart min bästa vän.
*Jag vet att du har funderat flera gånger, såsom alla föräldrar gör, om ni har gjort allt ni kan, och det kan jag säga: Om ni är stolta över mej och Syrran, så är det er förtjänst!
Ni har fixat mej! Och ni har fixat syrran! På det bästa sättet som ni kan, har ni gjort oss till de vi är idag .
Den trygghet som vi har känt hemma ( och jag vet att jag även pratar för Mia nu) Är obetalbar. Ni har givit oss sunt förnuft, kärlek och förmågan att våga tro på oss själva. Varken du eller pappa har trott på att vi skulle uppfostras med kritik. Ni har alltid givit oss redskap att tänka positivt. Vi har alltid fått höra om vårat värde, att vi är bra som vi är.
Ni har aldrig, inte en enda gång på dessa år fått mej att känna mej värdelös. Detta har jag sedan för vidare till mina barn. Och även syrran. Det är ju ni i grunden som rår för att våra barn blivit så fina som de har blivit.
Inte en gång har det varit som jag har tvekat o be om er hjälp. Många gånger har de ju inte känts speciellt roligt att komma krypandes. Men ni har aldrig, inte en enda gång dömt mej. Och aldrig någonsinn vänt mej ryggen.
Jag vill säga att du, med de förutsättningar som du hade med då du startade familjen, har gjort det absolut bästa för mej och syrran
Du började plugga då du var lika gammal som jag är nu, gymnasiet, högskola, universitet och hela köret. Familj och plugg i Uppsala, fixade du galant. Samtidig har du sytt kläder, fixat mat, sett till att vara med oss på möten osv.
Som sagt mamma. Av mej får du, liksom dina betyg från skolan, MVG i allt!
Sen har du alltid ställt upp på din mamma.
Jag vet att hon var enormt stolt över dej. Hon visste att du i alla lägen ställde upp för henne, ända in i slutet.
Sån dotter som du var till henne ska jag försöka göra mitt bästa till att bli med.
Jag vill inte säga "Tack för att du finns" för att det finns inte ord som kan förklara hur pass tacksam jag är. Men tack ändå... tack för allt ända sedan dag ett.
Världens mest älskade mamma, alla kategorier fyller år idag. Vill med detta inlägg tala om hur mycket du betyder för mej.
Om mina barn kommer att älska mej ens hälften av vad jag älskar dej så skulle jag vara toknöjd.
Du är mitt bollplank, min bästa vän och min förebild.
Så fort något händer är det dej jag ringer till, oavsett om det är bra eller dåligt- det är det dej jag vänder mej till.
Jag vet att jag inte, absolut inte är direkt en mönsterunge. (unge ja, trots att jag numer är medelålders)
Jag menar, tidsoptimist (som jag till viss del har ärvt från dej), slarver och en förbannad optimist, som tror att det mesta går att lösa. Jag är så impulsiv att du ibland( flera ggr faktiskt) Fått bromsa mej, med att säga: Duuu, hur har du tänkt nu...
Jag vet att jag har gjort både dej o pappa hårlös, förtvivlad och orolig, så många gånger.
Men som du har ställt upp! Ialla lägen, vissa gånger kanske lite mindre muntert än andra, men du har ALLTID funnits där.Jag har aldrig någonsinn känt att jag inte får störa dej, eller att mina problem har vart för jobbiga.
Jag har under min vuxna tid, ring till dej, många ggr flera gånger om dagen... Och ja, visst måste jag erkänna, i bland faktiskt inte ha ett skit att säga mer än bara prata en stund.
Jag vet att jag borde ha klippt navelsträngen för längesedan. Men varför ska jag behöva göra det nu, då jag inte har gjort de på alla andra år.
Jag känner trygghet i dej, mamma. Jag känner att så länge som du står bakom så fixar jag allt.
Vi har haft så roligt i hop. Alla turer hit o dit, alla gånger som du bara har accepterat att jag är just den knäppis som jag är. Som sagt, mycket har det blivit och du har vart min bästa vän.
*Jag vet att du har funderat flera gånger, såsom alla föräldrar gör, om ni har gjort allt ni kan, och det kan jag säga: Om ni är stolta över mej och Syrran, så är det er förtjänst!
Ni har fixat mej! Och ni har fixat syrran! På det bästa sättet som ni kan, har ni gjort oss till de vi är idag .
Den trygghet som vi har känt hemma ( och jag vet att jag även pratar för Mia nu) Är obetalbar. Ni har givit oss sunt förnuft, kärlek och förmågan att våga tro på oss själva. Varken du eller pappa har trott på att vi skulle uppfostras med kritik. Ni har alltid givit oss redskap att tänka positivt. Vi har alltid fått höra om vårat värde, att vi är bra som vi är.
Ni har aldrig, inte en enda gång på dessa år fått mej att känna mej värdelös. Detta har jag sedan för vidare till mina barn. Och även syrran. Det är ju ni i grunden som rår för att våra barn blivit så fina som de har blivit.
Inte en gång har det varit som jag har tvekat o be om er hjälp. Många gånger har de ju inte känts speciellt roligt att komma krypandes. Men ni har aldrig, inte en enda gång dömt mej. Och aldrig någonsinn vänt mej ryggen.
Jag vill säga att du, med de förutsättningar som du hade med då du startade familjen, har gjort det absolut bästa för mej och syrran
Du började plugga då du var lika gammal som jag är nu, gymnasiet, högskola, universitet och hela köret. Familj och plugg i Uppsala, fixade du galant. Samtidig har du sytt kläder, fixat mat, sett till att vara med oss på möten osv.
Som sagt mamma. Av mej får du, liksom dina betyg från skolan, MVG i allt!
Sen har du alltid ställt upp på din mamma.
Jag vet att hon var enormt stolt över dej. Hon visste att du i alla lägen ställde upp för henne, ända in i slutet.
Sån dotter som du var till henne ska jag försöka göra mitt bästa till att bli med.
Jag vill inte säga "Tack för att du finns" för att det finns inte ord som kan förklara hur pass tacksam jag är. Men tack ändå... tack för allt ända sedan dag ett.
Kommentarer
Trackback
