Egentligen ska jag inte lägga ner enerigi...
Har konstaterat att det är inget för mej. Talsättet : lita inte på någon annan än dej själv stämmer nog ganska bra egentligen.
Fast det är jobbigt och gör riktigt ont att upptäcka det. Varje gång...
Ingen klarar av att ha en vänskapsrelation där de bara handlar om den ena vännen.
Nu vet jag att jag har oerhört svårt att öppna mej och prata om mej själv. Helt enkelt kanske för att jag aldrig har kunnat göra de.
Jag har alltid vart den stöttande, den som kommer med råd och ger stöd i alla lägen.
Till slut brakar de. Även för mej.
Och då de gjorde det, så visade det sig att jag inte hade nån att ringa eller gråta ut hos.
Då kanske de är tur att man på nåt sätt ändå är trygg i sig själv. Även fastän jag kanske inte har insett de.
Den här våren och sommaren har för mej vart den jobbigaste på väldigt länge. Frågan är hur många av mina "vänner " som vet de?
Som vet om alla gånger som jag har suttit på gräsmattan och bara gråtit. Alla gånger jag vaknat mtt i natten, och trott att jag håller på att få en hjärtinfarkt. Så lite som jag har sovit den här perioden så är de underligt att jag fortfarande är på benen. Jag är utåt sätt glad, för jag har en enorm stolthet, på gott o ont, men jag har panik på insidan.
Jag har hållit näsan över ytan, ensam har jag tagit mej någorlunda flytande genom de här.
Samtidigt har jag hela tiden hållit skenet uppe utåt. Men de hade inte krävts mer från någons sida än att fråga : Hur mår du egentligen.
Jag bygger mej sakta uppåt igen. JAg inser att jag inte räcker till för alla, men jag inser oxå att det även handlar om mej. Att även jag måste få finnas till, även i en vänrelation.
Det gör ont att upptäcka att de som man älskar så mycket inte tycker att jag räcker till då jag inte orkar vara tillgänglig. Jag behövde tiden för mej själv. Jobbigt att inse då de handlar framförallt om en vän som jag bryr mej så enormt mycket om.
Jag har inte orkat, jag har fullt upp med mej och min familj. Jag fixar inte att vara stark jämt. Och den person som jag trodde skulle förstå det visade sig vara den som stack.
Hursom. Jag har många fina vänner, och ni vet vilka ni är. Även fast jag tror att det bara är en av er som läser detta som vet hur jag egentligen mår. Och hon bor så långt bort att jag inte bara kan ligga på hennes soffa varje dag. Du vet vem du är, och jag älskar dej.
Ni andra vänner, er älskar jag oxå, och framförallt, Tack för att ni kommer, att ni bryr er och att ni förstår att jag inte tycker mindre om er för att jag inte orkar ringa eller komma. Men de vet ni om...
... <3....
Du är värld mycket mycket. och du betyder mycket för mej, du gör min dag lysande. óch du vet att jag älskar deej i vilket fall som helst <33
Jag läser också... Kram till dig gumman!
haft en bra dag?=)
En sak har jag lärt mig; i slutändan har man ingen utom sig själv. Jag har blivit sviken av många vänner... de ringde till mig och grät mitt i natten men när jag behövde deras hjälp med något litet, så fanns ingen där... pga det har jag lärt mig att jag måste bry mig mer om mig själv än ändra, för om inte jag bryr mig om mig själv vem kommer då göra det?
Hej! Kolla gärna in min nya sex & kärleksblogg. Det kan ju vara kul med något annorlunda, roligt och lärorikt:)
Där skriver jag verkligen om allt, och jag har en massa kategorier som för henne/honom, mellan våra lakan, gästbloggare, sexnoveller, kontakta mig, veckans sexställningar, sextips, och massa mer:)
Svara gärna på min dagens fråga om feederförhållanden, finns nog många åsikter:)
