Ulrika..... numera 636 år gammal....
Man säger att "ett gott skratt förlänger livet".
Efter den här helgen kommer jag att bli över 600 år gammal. Och har jag de människorna som jag har tillbringat helgen med så har jag inga problem med det alls.
Vi skulle alltså åka till Uddevalla och Göteborg i lördags morse. Efter lite planering, lite tveksamheter hit o dit och en jävla massa packning senare kom vi iväg. Tis fick tillbringa helgen med mormor och morfar.
Jag, Daniel, Cornelia, Seb och Jocke i vår bil.
Annelie, Håkan, Jacob, Johanna, och Samuel i den andra.
Herregud vilken resa!
Alltså, jag har världens underbaraste ungar. Kanske inte jordens smartaste, i alla fall inte just nu, men helt klart, världens skönaste.
Alltså, hur man kan skratta så man får kramp i knäna begriper inte jag. Men det gick!
Att Jocke fick "äran" att åka i vår bil vet jag inte om jag ska gratta eller beklaga.
Men jag tror att han började fundera då bland det första Cornelia frågade var om tjejer oxå hade "Adamspäron" .
Hursom, resan gick ju bra, utan några större missöden. Men jag har då fått klart för mig att det INTE bara är jag som snarkar i min familj! Sebbe såg ut som att han kunde passa in på vilket demensboende som helst med sin gamnacke, och den där gapande munnen :) Jocke, den stackars lilla killen, satt i baksätet med en filt på sig, och höll på att frysa ihjäl. I tysthet..
Efter lite mindra bravuder vid ett köpcentra i Uddevalla, där Håkan visade med allt han kunde att vi var riktiga bönder, åt vi så lunch på ett STORT Max. Försökte räkna hur många de var i personalen, men antingen kan jag inte räkna så långt, eller så var det för att de inte stod stilla.
'Då vi kom till stugan i Uddevalla fick vi genast problem om hur det skulle sovas. Ett tag såg det ut som att ingen skulla sova någonstans och alla skulle sova överallt. Risken fanns att vi skulle sluta som en hög bara mitt på golvet. Nu kan ju det hända efter vilken fest som helst, men det kändes ju som att det kanske skulle bli jobbigt att sova så i två nätter... helst med tanke på att vi hade åtta sovplatser i stugan , och två luftmadrasser med oss.
Efter en del diskussioner som jag inte vet vem som vann kom vi så överens. Och det roliga är att gubbarna i församlingen var de som tyckte att de drog det längsta stråt då de fick sova i ett eget rum.... Som förövrigt var den inglasade altanen....
Det visade sig att de som vi åkte med är av samma sort som jag... Tidsoptimister! Håkan gick omkring som en liten tomte och mumlade: Vi ska vara där snart.... Nu skulle det ha varit bra om vi hade åkt... Nu skulle vi ha varit där... till att konstatera att det kommer att bli jävligt körigt att hinna dit i tid.
Men de kom på på plats, gjorde en kanonspelning. Fick måla portträtt, fick berömm ifrån alla håll. Och sedan gjorde vi sorti som ett gäng rockstjärnor... Eller ja, vi gjorde väl mer sorti som ett gäng gamlingar som fått äran att skjutsa våra rockstjärnor.
På vägen hem skulle vi in på en affär o handla lite. Det slutade med att vi tappade bort mina två barn och Danne och Jocke åt upp nästan allt vi skulle handla.
Kvällen skulle så avslutas med grillning. Där lärde vi oss återigen att det där med att grilla kött på engångsgrillar egentligen inte är sån bra idé. I alla fall inte om man vill äta maten samma dag... Fast Håkan visade sig vara en jävel med kastrullerna. Eller.. Jag menar, kastrullock. att vifta med. Över grillen. Danne var en jävel på att sitta bredvid, underhålla kastrullockskungen och dricka öl.
Middagen gick bra, en del av oss frös, vi andra drack vin.
Kanonhärlig kväll avslutades på den andra, inglasade altanen(pojkrummet) Där det spelades sjöng och trivdes på hög nivå.
Natten blev som vanligt i Sebastians sällskap... Han underhåller lika mycket på natten som på dagen. Långa diskussioner, den här natten med Cornelia, där hon svarade honom i sömnen. Jag hade sebs fot under hakan ett tag, han är ju inte stilla direkt.
Söndag morgon vräkte regnet ner. Danne kom o väckte oss kl åtta sen passade han på att vara snabb in i duschen. Detta visade sig sedan vara ett smart drag av honom, då det visade sig att det bara var han som fick varmvatten... Jag var näste man in... Och jag kan säga till er som inte vet det, att det gör ONT att duscha i iskallt vatten. Corre fick erfara samma sak som jag, men det gick ju fort i alla fall :)
MEn vi bestämde oss för att åka till Liseberg ändå. Nu skulle ungarna få åka, oavsett om det regnade. Det var jättekul att va bestämd på den punkten tills jag kom på att jag hade glömt min jacka. Men det ville jag ju inte tala om...
Då vi kom till Götet skulle jag glänsa om att jag hittade så bra där. Det gick sådär.... Min bästis Lena i telen, en Danne vid ratten som inte hittade och Seb i baksätet som satt o skrek: Jou broschan...
Tänk er följande: Vi kommer glidandes in på en gata, med Håkan o co i bilen tätt bakom. Vi kör mot rött... I spårvagnsfilen... In i en korsning, får möte av spårvagnen, som får vänta på oss, bilar överallt..... Corre i baksätet påpekar lite försynt : åker inte vi där tunnelbanan går nu.. Varav den stressade mamman i bilen, fortfarande med Lena i telefonen, ser hur illa vi ligger till, vrålar tillbaka till sin dotter i baksätet: Det finns ingen tunnelbana i Stockholm!!!
Nu, med facit, så är det ju ganska roligt... hur vi, två bilar med galna turister fick hela korsningen att stå stilla. Både alla bilarna som hade grönt. Och spårvagnen, i vars spår vi åkte. Blicken från chauffören är ganska obetalbar :)
Själva poceduren inne på Liseberg gick enligt planen. Inget regn och inga köer. Så nog fan fick ungarna åka. Och vi föräldrar med :) Jag skrattade så jag hade kramp igen. Konstant rooligt i elva timmar! Jocke, vår goa gitarist har fått åka karuseller han. Är man en rockers så kan man ju inte banga!
Väl hemma i stugan igen regnade det och vi somnade som klubbade turister hela bunten. Tills det att Seb bestämde sig för att prata i sömnen igen. I natt pratade hen med Cornelia om nåt som skulle räknas... Han sa flera gånger, i sömnen, att hon skulle svara. Och hon svarade, i sömnen: Men jag fattar ju inte vad du säger. I sängen bredvid, längst ut på kanten låg jag o skrattade som en tok...
Måndag morgon vaknade jag stilla och fridfullt. Det gjorde inte Håkan... Hans son kastade ett glas med iskallt vatten över honom. Det var ju faktiskt välförtjänt. Han är en tungviktare i retning, pappan i den familjen :)
Vi drog vidare mot Ullared, och där visade sig att det var många fina shoppare i min bil. Jösses vad vi kan handla!!!
På väg hem åkte vi vilse, fast bara lite, och humöret var på topp hela tiden. Jocke skrattade så han satt och torkade tårarna. Vi andra skrattade nästan lika mycket! Vilka diskussioner de hade i baksätet. Allt ifrån att det inte bara blir en tom påse kvar vid kastrering, till hur man ska behandla tjejer ( idetta fallet så har 'Cornelia fått haft föreläsning) Det skrattades åt bilder, fnittrades åt bajs, och gapflabbades åt varandra. Så oroligt skönt att höra!
Jag vill med detta inlägg säga att jag älskar er mina barn och mina vänner. Jag är så glad att vi fick göra den här resan tillsammans. Jag har haft en sån rolig helg.
Jag är så imponerad av dessa ungdomar, så fina barn. Så trevliga, knäppa och lagomt dinga ungar vi har <3
Jocke, Cornelia och Sebastian... Ni är helt enorma. Flera hundra mil i bil och det har bara varit fnitter, tok och glädje. Jag är så glad att ni har varandra.
Och Danne..... Tack snälla underbara vän för att du ställde upp, stod ut, och fanns för oss. I vanlig ordning så är det så skönt att ha dig med. Och ska jag vara helt ärlig så är det nog du som håller koll på allt åt oss :)Fast får jag komma med en önskan här så vill min rumpa ha en lite skönare bil nästa gång :)
Annelie och Håkan: Jag älskar er. Ni bara växer i mina ögon. Tack återigen för en oförglömlig helg. Jag hoppas på många flera... Och tack till vackra Johanna, Tur att värken släppte så vi fick chansen att se vilken apunge du är egentligen! :) Goa skitunge! Och gullJacob.... Dig älskar jag ändå... Trots kallvattnet innanför trosorna .... :)
Efter den här helgen kommer jag att bli över 600 år gammal. Och har jag de människorna som jag har tillbringat helgen med så har jag inga problem med det alls.
Vi skulle alltså åka till Uddevalla och Göteborg i lördags morse. Efter lite planering, lite tveksamheter hit o dit och en jävla massa packning senare kom vi iväg. Tis fick tillbringa helgen med mormor och morfar.
Jag, Daniel, Cornelia, Seb och Jocke i vår bil.
Annelie, Håkan, Jacob, Johanna, och Samuel i den andra.
Herregud vilken resa!
Alltså, jag har världens underbaraste ungar. Kanske inte jordens smartaste, i alla fall inte just nu, men helt klart, världens skönaste.
Alltså, hur man kan skratta så man får kramp i knäna begriper inte jag. Men det gick!
Att Jocke fick "äran" att åka i vår bil vet jag inte om jag ska gratta eller beklaga.
Men jag tror att han började fundera då bland det första Cornelia frågade var om tjejer oxå hade "Adamspäron" .
Hursom, resan gick ju bra, utan några större missöden. Men jag har då fått klart för mig att det INTE bara är jag som snarkar i min familj! Sebbe såg ut som att han kunde passa in på vilket demensboende som helst med sin gamnacke, och den där gapande munnen :) Jocke, den stackars lilla killen, satt i baksätet med en filt på sig, och höll på att frysa ihjäl. I tysthet..
Efter lite mindra bravuder vid ett köpcentra i Uddevalla, där Håkan visade med allt han kunde att vi var riktiga bönder, åt vi så lunch på ett STORT Max. Försökte räkna hur många de var i personalen, men antingen kan jag inte räkna så långt, eller så var det för att de inte stod stilla.
'Då vi kom till stugan i Uddevalla fick vi genast problem om hur det skulle sovas. Ett tag såg det ut som att ingen skulla sova någonstans och alla skulle sova överallt. Risken fanns att vi skulle sluta som en hög bara mitt på golvet. Nu kan ju det hända efter vilken fest som helst, men det kändes ju som att det kanske skulle bli jobbigt att sova så i två nätter... helst med tanke på att vi hade åtta sovplatser i stugan , och två luftmadrasser med oss.
Efter en del diskussioner som jag inte vet vem som vann kom vi så överens. Och det roliga är att gubbarna i församlingen var de som tyckte att de drog det längsta stråt då de fick sova i ett eget rum.... Som förövrigt var den inglasade altanen....
Det visade sig att de som vi åkte med är av samma sort som jag... Tidsoptimister! Håkan gick omkring som en liten tomte och mumlade: Vi ska vara där snart.... Nu skulle det ha varit bra om vi hade åkt... Nu skulle vi ha varit där... till att konstatera att det kommer att bli jävligt körigt att hinna dit i tid.
Men de kom på på plats, gjorde en kanonspelning. Fick måla portträtt, fick berömm ifrån alla håll. Och sedan gjorde vi sorti som ett gäng rockstjärnor... Eller ja, vi gjorde väl mer sorti som ett gäng gamlingar som fått äran att skjutsa våra rockstjärnor.
På vägen hem skulle vi in på en affär o handla lite. Det slutade med att vi tappade bort mina två barn och Danne och Jocke åt upp nästan allt vi skulle handla.
Kvällen skulle så avslutas med grillning. Där lärde vi oss återigen att det där med att grilla kött på engångsgrillar egentligen inte är sån bra idé. I alla fall inte om man vill äta maten samma dag... Fast Håkan visade sig vara en jävel med kastrullerna. Eller.. Jag menar, kastrullock. att vifta med. Över grillen. Danne var en jävel på att sitta bredvid, underhålla kastrullockskungen och dricka öl.
Middagen gick bra, en del av oss frös, vi andra drack vin.
Kanonhärlig kväll avslutades på den andra, inglasade altanen(pojkrummet) Där det spelades sjöng och trivdes på hög nivå.
Natten blev som vanligt i Sebastians sällskap... Han underhåller lika mycket på natten som på dagen. Långa diskussioner, den här natten med Cornelia, där hon svarade honom i sömnen. Jag hade sebs fot under hakan ett tag, han är ju inte stilla direkt.
Söndag morgon vräkte regnet ner. Danne kom o väckte oss kl åtta sen passade han på att vara snabb in i duschen. Detta visade sig sedan vara ett smart drag av honom, då det visade sig att det bara var han som fick varmvatten... Jag var näste man in... Och jag kan säga till er som inte vet det, att det gör ONT att duscha i iskallt vatten. Corre fick erfara samma sak som jag, men det gick ju fort i alla fall :)
MEn vi bestämde oss för att åka till Liseberg ändå. Nu skulle ungarna få åka, oavsett om det regnade. Det var jättekul att va bestämd på den punkten tills jag kom på att jag hade glömt min jacka. Men det ville jag ju inte tala om...
Då vi kom till Götet skulle jag glänsa om att jag hittade så bra där. Det gick sådär.... Min bästis Lena i telen, en Danne vid ratten som inte hittade och Seb i baksätet som satt o skrek: Jou broschan...
Tänk er följande: Vi kommer glidandes in på en gata, med Håkan o co i bilen tätt bakom. Vi kör mot rött... I spårvagnsfilen... In i en korsning, får möte av spårvagnen, som får vänta på oss, bilar överallt..... Corre i baksätet påpekar lite försynt : åker inte vi där tunnelbanan går nu.. Varav den stressade mamman i bilen, fortfarande med Lena i telefonen, ser hur illa vi ligger till, vrålar tillbaka till sin dotter i baksätet: Det finns ingen tunnelbana i Stockholm!!!
Nu, med facit, så är det ju ganska roligt... hur vi, två bilar med galna turister fick hela korsningen att stå stilla. Både alla bilarna som hade grönt. Och spårvagnen, i vars spår vi åkte. Blicken från chauffören är ganska obetalbar :)
Själva poceduren inne på Liseberg gick enligt planen. Inget regn och inga köer. Så nog fan fick ungarna åka. Och vi föräldrar med :) Jag skrattade så jag hade kramp igen. Konstant rooligt i elva timmar! Jocke, vår goa gitarist har fått åka karuseller han. Är man en rockers så kan man ju inte banga!
Väl hemma i stugan igen regnade det och vi somnade som klubbade turister hela bunten. Tills det att Seb bestämde sig för att prata i sömnen igen. I natt pratade hen med Cornelia om nåt som skulle räknas... Han sa flera gånger, i sömnen, att hon skulle svara. Och hon svarade, i sömnen: Men jag fattar ju inte vad du säger. I sängen bredvid, längst ut på kanten låg jag o skrattade som en tok...
Måndag morgon vaknade jag stilla och fridfullt. Det gjorde inte Håkan... Hans son kastade ett glas med iskallt vatten över honom. Det var ju faktiskt välförtjänt. Han är en tungviktare i retning, pappan i den familjen :)
Vi drog vidare mot Ullared, och där visade sig att det var många fina shoppare i min bil. Jösses vad vi kan handla!!!
På väg hem åkte vi vilse, fast bara lite, och humöret var på topp hela tiden. Jocke skrattade så han satt och torkade tårarna. Vi andra skrattade nästan lika mycket! Vilka diskussioner de hade i baksätet. Allt ifrån att det inte bara blir en tom påse kvar vid kastrering, till hur man ska behandla tjejer ( idetta fallet så har 'Cornelia fått haft föreläsning) Det skrattades åt bilder, fnittrades åt bajs, och gapflabbades åt varandra. Så oroligt skönt att höra!
Jag vill med detta inlägg säga att jag älskar er mina barn och mina vänner. Jag är så glad att vi fick göra den här resan tillsammans. Jag har haft en sån rolig helg.
Jag är så imponerad av dessa ungdomar, så fina barn. Så trevliga, knäppa och lagomt dinga ungar vi har <3
Jocke, Cornelia och Sebastian... Ni är helt enorma. Flera hundra mil i bil och det har bara varit fnitter, tok och glädje. Jag är så glad att ni har varandra.
Och Danne..... Tack snälla underbara vän för att du ställde upp, stod ut, och fanns för oss. I vanlig ordning så är det så skönt att ha dig med. Och ska jag vara helt ärlig så är det nog du som håller koll på allt åt oss :)Fast får jag komma med en önskan här så vill min rumpa ha en lite skönare bil nästa gång :)
Annelie och Håkan: Jag älskar er. Ni bara växer i mina ögon. Tack återigen för en oförglömlig helg. Jag hoppas på många flera... Och tack till vackra Johanna, Tur att värken släppte så vi fick chansen att se vilken apunge du är egentligen! :) Goa skitunge! Och gullJacob.... Dig älskar jag ändå... Trots kallvattnet innanför trosorna .... :)
